Måste gottgöra för att jag missat hela melodifestivalrumban det här året och ska småningom ta mig mot kisastudion för att se på finalen. Eftersom jag inte har hört någon av låtarna tidigare kommer jag att vara den ultimata neutrala domaren, har jag bestämt. Dessutom har jag öl, vilket gör hela kvällen ännu bättre. Egentligen är jag nog mer intresserad av ölen och sällskapet än av själva melodifestivalen. Men okej då, ifall de nu vill kan tralla lite i bakgrunden kan de väl få göra det.

Idag gör jag ingenting annat än klantar mig. Senaste nytt är att jag har pizzafyllning på matta, vägg och skolpapper. Väldigt lite i munnen dock. Klantskalle. Att klanta sig är som tur inte samma sak som att ha en dålig dag. Nej, jag är faktiskt på väldigt gott humör medan jag slänger pizza runt väggarna. Funderar på att utmana ödet och ta på mig mina Converse när jag beger mig ut i halkan ikväll, men en dag som denna är det faktiskt möjligt att jag faller huvudstupa och tillbringar resten av kvällen på hälsocentralen. Och frågan är: är jag fortfarande på gott humör då?

Efter att ha kämpat mig igenom högen med oläst post har jag nu kommit lyckligt hem till Vasa. Under min hemresa har jag fått träffa på dagens tonåringar helt tillräckligt. Bussen till Helsingfors var full av 15-åringar som tyckte att det var kul att spela musik högt i bussen. Klamydia dessutom. Tänk att Klamydia fortfarande är inne när man är i tonårsångest-åldern. Jag blev nästan lite nostalgisk. På tåget till Vasa hade jag sedan turen att sitta i en kupé tillsammans med tre 17-åringar som hade problem både med skjuts och införskaffning av alkohol. En av dem hade tydligen en lite avslöjande skjorta eftersom en tant plötsligt i Tammerfors stack in sitt huvud i kupén och tyckte att flickan kunde klä på sig så mycket att man inte behöver se hennes bröstvårtor på tåget. Gissa om gänget började skratta. För att vara populär skrattade jag också. Jag menar, vem kommenterar en annan människas bröstvårtor på tåget?

Nu ska jag gå och köpa upp halva butiken. Mitt kylskåp skriker på hjälp, det enda där finns är öl och saftsoppa.

Kattjäveln har satt sitt (förhoppningsvis) sista spår i mitt liv nu. Mina vantar luktar kattpiss. Den hade pissat ner hela garaget och när vi sedan tömde det började vantarna förstås lukta. Bra fälla! Jag kontrar med att sälja dens hem idag. Man måste väl visa vem som är kung. Människor ÄR smartare än katter.

Min blogg är sur på mig. Den bara skrämmer mig varje gång jag vill umgås med den. Först fick jag panik och trodde att Papper bytt till en ännu värre layout än den nuvarande. Min sida blandade friskt blått, grått och spygrönt om vartannat. Nu har den bytt om till en grå nyans där texten är huller om buller. Imorgon har den väl exploderat.

Mitt bloggtålamod är väldigt kort. Krånglar det länge byter jag bloggportal. Fan.

Ikväll har jag dessutom glott på ett tjugotal 10-åringar som alla skrinnade (skrann? åkte skridskor? äh.) bättre än jag. Måste erkänna att känner mig lite förolämpad. Är det faktiskt så att bara övning ger färdighet? Räknas liksom livserfarenhet inte alls? Pinsamt, verkligen pinsamt.

Jag ska snart iväg för att se på min kusins pojkes ishockeymatch. Vi började ladda upp redan idag efter att han hade slutat skolan med alla lärdomar man bör ha som hockeyspelare.

Det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna överlägset.


Har jag berättat att jag ska bli klasslärare? Pedagogiken blomstrar.

Är det bara jag som får enorm shoppinglust nu när vårsolen börjat lysa? Har på känn att de där Conversen jag längtar efter inte kommer att stå länge kvar i butikshyllan om det fortsätter såhär. Sedan kan denna shoppinglust också bero på att jag varit i hemstaden i två veckor nu. Det känns inte mer okej att dra på sig samma skjorta som man hade igår och i förrgår. Och hela förra veckan för den delen. Just nu vill jag bara spy på alla kläder jag har här. Men det går ju inte för sig. Spy får jag göra en annan gång. Nu ska jag försöka reda upp mina grejer. Mamma säger att det inte är okej att hennes lägenhet ser ut som ett lopptorg. Hon förstår sig bara inte på retrogrejer som ligger huller om buller. Jag kallar det organiserat kaos.

Edit: Nu hör jag redan ljudet av glassplitter i trappan. Snart finns det inget retroloppis kvar i lägenheten mera. Bäst att rädda det som räddas kan!

Imorgon är det dags för bouppteckning, jag har lärt mig att det heter så nu. Mer än så vet jag faktiskt inte, så mina löjligt fina tips om hur man gör en bouppteckning kommer helt enkelt inte att dyka upp. Man kan tydligen göra en massa saker utan att riktigt veta vad man håller på med, det har jag helt tydligt märkt under de senaste månaderna. Gott så.

Och just som jag trodde att det inte kunde bli bättre kom jag ihåg att det kommer Grey's Anatomy idag. Perfekt.

Så fel det kan bli när man istället för mobbning skriver bloggning i sina inlämningsuppgifter.

Nätbloggning är mycket svår att upptäcka... ??!! Precis.

Ännu ett tecken på hur intresserad jag är av att skriva skolarbeten just nu.